4 månader

I måndags blev tjejerna fyra månader gamla. De är verkligen två helt olika tjejer både till utseende och sättet.

Penny

Svårflörtad men nästan alltid glad tjej som älskar att äta på allt, såväl snuttar som andras armar. Gillar att ligga och chilla i sin ensamhet och kan helt sonika somna, är man trött så är man. Försöker någon aktivt få henne att somna slår hon dock bakut. Det är bara vid mammas bröst i sängen som hon kan ”nattas”. Napp, vad är det för strunt?!? Är en kvällsmänniska och somnar sent på kvällen och sover gärna länge på morgonen. Blir inte så ofta ledsen utan är något fel då blir hon förbannad. Hon älskar att titta på sina storasyskon när de busar och färgglada ting är ju bara för intressanta. Fina mönster gör att ögonen ibland går i kors… var ska man titta liksom? Ammar gärna länge och älskar att ligga och mysa vid bröstet. Ska man äta ersättning så ska den vara på snudd till lite för varm, annars spottar hon och blir arg. Gillar inte direkt att åka vagn men bil däremot, det är grejer det!

Lilly

En glad och spexig tjej som älskar att prata och som gärna vill vara med, hon älskar när det är fart och fläkt omkring sig. Nappen är en kär ägodel och de ger god tröst när det är lite knorrigt i magen. Tycker att amning är ganska överskattat och vill helst gärna ha flaskan när hon ska äta, att behöva jobba för maten är inte hennes grej. Vill framåt och blir frustrerad när det inte går men kämpar på en bra stund innan hon tröttnar och ger upp. Älskar att vaggas i famnen och att åka vagn, man somnar så gott då. Somnar gärna lite tidigare på kvällen och är vaknar då lite tidigare på morgonen, man får ju passa på att få lite tid ifred med mamma eller pappa. Storasyskonen är så roliga, hon skiner upp så fort hon får se dem och sitter gärna i deras knä. Blir väldigt ledsen när magen inte vill samarbeta, det är inte kul alls!

 

Förlossningsberättelse tvillingar, del 2

Fredag 26/4

Barnen är kvar hos mina föräldrar i Mariestad och jag har ställt en klocka på 8:00 för att även i dag ringa in till förlossningen och höra mig för. En glad och trevlig koordinator svarar och lovar oss att i dag SKA vi får hjälp. Jag blir glad men vågar inte riktigt hoppas på för mycket. Jag går upp och väcker pappa J genom att slita av honom täcket och skrika: -Upp och hoppa, i dag ska vi föda barn!

Vi åker in till förlossningen vid niotiden och får ett rum och information om igångsättning och om tvillingförlossning. Barnmorskan gör en undersökning och tanken är att hon ska ta hål på tvilling 1s fosterhinna. Barnmorskan är dock osäker på hur Penny ligger och vill att en läkare ska få känna och göra ett sista ultraljud innan.

Strax efter 12:00 får vi komma in till läkaren och allt ser bra ut med barnen. Läkaren gör ytterligare en hinnsvepning och bedömer att hon får till så jag öppnat mig till cirka 3-4 cm så nu är det bara att ta hål på hinnan. Jag får komma tillbaka till förlossningssalen och hinner slänga i mig lite mat.

12:32  Barnmorskan tar hål på hinnan. Vattnet går! Jag har sammandragningar men inget som liknar riktiga värkar.

14:00 Ny personal kommer in och presenterar sig. Vi uppdaterar varandra på läget och och kommer fram till att sätta in värkstimulerande dropp. Jag fick under förmiddagen information om att jag kunde välja att få en EDA innan det kopplas in och på så sätt sitter den på plats direkt om det mot förmodan skulle hända något och det behövs ett kejsarsnitt. Jag väljer att få EDAn innan och narkosen tillkallas.

15:30 En ryggmärgsbedövning sitter på plats och värkstimulerande dropp kopplas in. Nu stegrar det och sammandragningarna övergår i tydliga värkar. Bedövningen sitter perfekt och gör att jag känner att värkarna kommer och trycket som det medför men jag känner nästintill ingen smärta vilket är skönt. Jag kan andas och flyta med i värkarna. Dosen av värkstimulerande höjs var tjugonde minut och värkarna stegrar därefter.

17:00 Värkarna kommer väldigt tätt och barnmorskan beslutar om att sänka droppet.

17:29 ”Täta värkar trots sänkning av droppet. Fin progress. Informerar gyn- och barnläkarjour.”

Jag kämpar på och tycker att allt går fint. Pappa J tycker att nu närmar det sig, nu vill du väl krysta? Han vet precis när det är dags, erfaren pappa check!

17.40 Läkarna kommer in på rummet och den ena skämtar, tjötar lite och lommar runt… pappa J är lite stressad över att han inte verkar fatta att det är dags! Jag tycker mest att det är skönt att han är lugn och sansad. Den andra läkaren är bestämd och har ett mer seriöst intryck. De kompletterar varandra perfekt! De placerar sig på varsin sida om magen. Barnmorskan håller till i den nedre regionen och en undersköterska finns till hands vid sängen. Det känns som det är mer folk på standby där bakom. Min mamma som arbetar på BB har rast och har också kommit för att vara med, det är med andra ord folk överallt!

Jag känner hur det trycker på och att Penny är på väg ut. Allt går fint och hon kommer efter ett par krystvärkar ut klockan 17:47.

Nu händer allt på en gång… Pappa J klipper navelsträngen och får ta emot Penny. Doktor 1 håller ett hårt och fast grepp om Lilly inne i magen och styr ner henne i bäckenet. Doktor 2 följer allt med med ultraljud och talar om för doktor 1 hur han ska styra, hålla och tillslut släppa. Jag känner hur Lilly trycker ner men får inte direkt några krystvärkar på nytt. Läkarna pratar och jag uppfattar något om en ”ny bedömning om åtta minuter”.

Doktor 2 är bestämd och trycker på magen och hon driver på mig hårt. Jag tänker att jag ska fan inte snittas, klippas eller få en tång uppkörd i snippan så det är bara att ta i och köra på! Jag tar verkligen i och jävlar… det är inte så att ”tvåan bara följer med” (åtminstone inte för mig). Detta är det som gör ondast och är kämpigast med hela förlossningen. På ren viljekraft föds Lilly klockan 17:56. Mormor får klippa navelsträngen och hon får sedan komma upp på mitt bröst. Jag är så glad, lycklig och lättad, nu är de här… våra små tjejer.

Jag får så mycket beröm och glada tillrop från alla i rummet och båda mina tjejer får komma upp på bröstet. Det är lite kämpigt när moderkakan ska ut och doktor 2 trycker och drar. Det gör mycket ont och hon är väldigt hårdhänt men tillslut lossnar den och allt är återigen lycka. Jag undersöks och allt är intakt i den nedre regionen. Större delen av personalen lämnar salen och vi får börja landa och njuta.

Vi bor på BB en natt tillsammans allihop. Jag har så svårt att sova och är pigg som en mört och alldeles euforisk. Vi bekantar oss med varandra och efter frukosten åker Pappa J för att hämta storasyskonen.

Barnen kommer och hälsar på och vilken lycka och vilka känslor som kommer när de stora får träffa sina små systrar, det går liksom inte att beskriva detta ögonblick.

Barnläkarundersökningen går bra och eftersom allt gått så himla bra vill vi komma hem. På kvällen den 27/4 åker vi äntligen hem, hela familjen är samlad.

Förlossningsberättelse tvillingar, del 1

Tisdag 23/4

Vi har haft en härlig påsk hemma. Vädret visar sig från sin bästa sida och det är riktigt tungt att vara gravid. Jag har så mycket krämpor och sömnen är näst intill obefintlig. Vi har tid för kontroll på specialistmödravården och vi får träffa både barnmorska och läkare. Allt ser bra ut me de små i magen men jag tar upp att jag fått nog nu, jag anser mig ha kämpat på bra och önskar i alla fall få gå hem med en tid för eventuell igångsättning… ett slutdatum. Läkaren svarar att hon tycker vi sätter igång i morgon. Jag är så lättad och hoppfull.



Onsdag 24/4

Jag vaknar upp och känner mig riktigt laddad. Vi kör de stora barnen till skolan och har fixat med barnvakt och allt känns fantastiskt. Vi åker in till vår tid på förlossningen. Vi blir sittandes i väntrummet och det väller in kvinnor i fullt värkarbete. Vi blir informerade om att vår igångsättning får flyttas till dagen efter, det är så högt tryck på förlossningen. Ledsna och besvikna men med full förståelse åker vi hem.

Torsdag 25/4

Jag åker med de stora barnen till skolan och ringer sedan till förlossningen och hör om vi ska komma in i dag? Vi får till svar att vi ska komma in och göra ett försök till igångsättning. Vi checkar in på förlossningen och vi väntar och väntar. Vi får i alla fall ett eget rum. Vid lunch får vi besked om att de tänkt låta oss åka ner på stan och äta och så får vi komma tillbaka och förhoppningsvis bli igångsatta under eftermiddagen.

Vi åker och äter och fixar lite ärenden på stan och återvänder till förlossningen vid tvåtiden. Vi får ett nytt rum och vi väntar och väntar återigen… tillslut får vi besked om att det är så hög belastning även i dag att de inte kommer att sätta igång oss. Jag blir så ledsen och besviken klockan är runt 18:00-19:00 på kvällen och en hel dag har gått åt till att vänta och hoppas… Jag blir erbjuden en hinnsvepning innan hemgång och tackar ja till det.

Det blev en Penny och en Lilly

Sist vi hördes var i vecka 35 av graviditeten och ja, jag ville ju uppdatera mer frekvent… Det har verkligen varit så roligt att gå tillbaka genom åren med Felix och Klara, då jag bloggade så frekvent, att jag ville göra detsamma nu.

Nu är bebisarna här och har hunnit bli hela tre månader. Vi känner varandra rätt så bra nu. Jag får satsa på att sammanfatta tiden och komma ikapp!

Vi fick gå ända till vecka 38+4 innan igångsättning skedde och tjejerna fick se dagens ljus! Den 26 april 2019 föddes med nio minuters mellanrum Penny följt av Lilly! Jag håller på med en förlossningsberättelse och den kommer upp här när den är färdig.

 

Tiden går…

…så snabbt! Jag hade ju tänkt att uppdatera lite mer frekvent här men tiden har bara tickat på!

Det här är en otroligt kämpig graviditet och nu sitter jag här i vecka 35 (!?!) Samtidigt som tiden gått otroligt snabbt ändå så har jag tampats med diverse krämpor och har de senaste sex veckorna varit hemma på heltid. Jag jobbade halvtid i omkring en månad efter årsskiftet men det blev bara tyngre och tyngre. Droppen blev när jag ramlade och bröt ett revben… allt gick bra med bebisarna, som tur är, men jävlar i min låda vilka smärtor det är när ett revben går av!

Vi har varit på ett par ultraljud och det ser fortsatt mycket bra ut. Vid första tillväxtultraljudet i vecka 28+0 vägde de 1200 och 1100 g. Vid nästa i vecka 32+0 låg vikterna på 1700 och 1600 g. De är lite små våra tjejer men växer och följer sin kurvor. Nästa ultraljud är om två veckor (36+0), vi får väl se om vi kommer dit eller om de tittar ut innan?

Vi har bestämt namn och det blir en Penny och en Lilly, kan verkligen inte förstå att vi ska få träffa dem snart, jag längtar så!

2019

Vi har haft en fantastisk jul tillsammans med nära och kära. Vi firade hemma hos oss i år med massor av god mat, familj och julklappar. Tänk att nästa jul har vi två typ 8-månaders bebisar här också. Helt sanslöst!

Ju längre graviditeten går ju mer börjar man förstå att vi ska bli en stor familj. Lite panik får man över saker som ska fixas och hur allt ska gå. Hur blir förlossningen, kommer de stanna där inne så länge som vi hoppas eller kommer de komma för tidigt och vi behöva bo på sjukhus ett tag? Det är ju saker som inte går att planera men ändå vill man ju vara åtminstone lite förberedd! Helst vill jag föda dem ”normalt” på nåt vis har jag en liten skräck för kejsarsnitt men chansen är ju ändå stor att det är så det blir. Det är en del att bearbeta. Jag önskar så att de stannar där inne till åtminstone vecka 36 och framåt och att tvilling 1 intar ”huvud neråt-läge” när det väl är dags.

Veckorna tickar på och på måndag går vi in i vecka 24. Jag ska också till vårdcentralen på måndag och diskutera lite med läkaren om sjukskrivning. Jag har sådan foglossning och kvällarna samt nätterna är riktigt jobbiga. Jag kan knappt gå efter att jag kommit hem från jobbet och på nätterna har jag jätte svårt att sova. Jag kan liksom inte röra mig och byta position, det är kämpigt! Sedan måste man ju upp och kissa ungefär 2-4 ggr per natt med… pust! Barnmorskan tyckte jag skulle börja fundera på att jobba halvtid så vi får se vad läkaren säger. Jag tror det hade varit jätte bra för mig. Då kan jag vila på ett annat sätt varje dag.

Vecka 22

De senaste veckorna har gått så fort. Jag mår ju äntligen bättre och det är så skönt. Foglossning har jag och det är jobbigt på sitt sätt men det är som ett nytt liv nu efter att illamåendet är borta. Jag får episoder där jag hulkar och ibland kräks men det konstanta illamåendet är puts väck!

Den 12/12 var vi på rutinultraljudet och allt såg jättebra ut med båda bebisarna. Troligtvis är det som jag trott två flickor där inne men barnmorskan vågade inte riktigt säga att det är så. Inga tydliga snoppar i alla fall sade hon. Men hon bad oss be att de tittar extra vid nästa ultraljud också.

Bebisarna hade nu lagt sig på varsin sida av magen. Tvilling 1 ligger på min högra sida och tvilling 2 på min vänstra. Det var så otroligt häftigt att se dem båda där inne och hur de buffade på varandra. Våra två har ju varsin moderkaka och egna hinnor vilket är mycket bra. En moderkaka sitter i framvägg och en i bakvägg och så har de växt i hop på min högra sida.

Jag känner tydligare och starkare buffar för var dag som går och på julafton fick både pappa J och barnen äntligen känna de från utsidan, finaste julklappen!

Foglossning

Jaha ja, december kom och med den foglossningen. Jösses vad det slog till. I fredags var jag och träffade sjukgymnasten och fick konstaterat att jag gav utslag för foglossning på tre av tre möjliga ställen. Sjukgymnasten menade på att det inte bådade så gott för resten av graviditeten och att jag nog bara får konstatera att det kommer bli riktigt jobbigt. En del hjälpmedel finns ju att tillgå och vi börjar med foglossningsbälte och så får jag fortsätta med mina varma kvällsbad. En hel del tips och råd fick jag också och det är bara att försöka följa de så gott det går.

En bild tagen för några dagar sedan, i mitten av vecka 19

 

 

December är på ingång

Vilken kyla vi har, i morse när jag körde Klara (Felix är hemma sjuk) till skolan var det 15 minusgrader… brrr…

Det har hänt endel sedan sist. Illamåendet är borta, så jäkla skönt! Jag växer så det knakar och känner nu dagligen de små där inne i magen. Det är så himla mysigt.

Jag har fått en del foglossning och det är verkligen redan så tungt, man undrar ju lite var detta ska sluta… hur stor man kommer bli? Förhoppningen är ju att bebisarna vill stanna i magen fram till vecka 37 i alla fall så det lär ju bli en riktig kalaskula i så fall.

Vecka 18 är vi i nu och jag längtar så till rutinultraljudet som är om två veckor, det ska bli så spännande att se de små liven igen och även se om det är som jag tror, att det är två flickor därinne? Jag blir faktiskt väldigt chockad om det är två pojkar, jag blir absolut lika glad vilka kön bebisarna än har men denna graviditet är så lik Klaras, fast typ dubbelt så ”jobbig”. Med Felix hade jag en väldigt smärtfri graviditet och Klaras var ju helt tvärt om, precis likt denna. Det kan ju vara en av varje också såklart… hur som helst… så spännande och vi är så glada över hur det än blir.

Äntligen är december och advent på ingång. Jag älskar verkligen julen och tycker hela denna månad är så himla mysig. I veckan åker stjärnorna upp i fönstren!